Rastlöshet efter allt plugg

Varför är det så? Att man blir så rastlös efter man jobbat klart med något, nästan mer stressad nu - eller så är det inte förrens nu man känner hur stressat det varit. Igår var officiella sista inlämningsdagen och jag lämnade in redan i måndags, ändå har jag inte lugnat ner mig än, haha. Men samtidigt känns det som jag har semester, konstigt!

De senaste två veckorna har liksom flytit ihop till ett, har haft så mycket att göra att jag drömt om plugget, vaknat förvirrad, haft mardrömmar. Då borde det väl kännas skönt nu, när det är klart? Men istället är jag fruktansvärt rastlös, letar efter nya projekt att ta tag i - och vi har ju som sagt massor att göra med allt annat också, så ingen brist på saker att göra. Men jag känner mig nästan ännu mer stressad nu bara för det. Hur kommer det sig tro? Hade velat veta den vetenskapliga anledningen, haha. Jag får träna mer kanske, springa av mig stressen. 

Projekt jag håller på med nu är bland annat:

• Research artikeln (snart klar dock)
• Sälja av lite av våra saker/möbler som vi inte ska ta med till Sverige, sedan börja packa lägenheten
• Fixa i ordning ett bra system till alla våra miljontals dokument till Migrationsverket (vi har sparat nästan alla räkningar från 2012 tills nu som visar att vi bott ihop sedan dess etc, och hyreskontrakt med mera, det är just nu 4 tjocka mappar) 
• Avsluta alla kontrakt här i England med telefon, council tax, gymmet med mera.
• Planera inför bröllopen: Nu är alla dekorationer beställda också!
• Göra klart Our Story boken till bröllopen (2008-nutid)! :)

Extra plastfickor till alla dokumenten till Migrationsverket, nu ska det bli lite ner ordning i mapparna!

 Mina stereonets till artikeln, in the making.

Som sagt, det finns ju massor att göra. Och känner ibland att stressen bara bubblar upp liksom inom mig. Så skumt. Träna och meditera mer får jag lägga till på schemat! 

Sitter just nu på ett av mina favvo cafén i Reading och skriver, ett australieskt speciality coffee shop (Workhouse Coffee). Sitter jag hemma hela dagen så blir man ju sååå uttråkad. Det finns inte så jättemånga "bra" kaffeställen i England, inte riktigt samma kaffe kultur som i Australien, men det finns lite smått här och där iallafall!

Känns lite konstigt att snart åka härifrån, man har liksom ändå lärt känna lite local people. Idag knackade dom och vinkade som bara den när jag var utanför caféts fönster, och samma person var våran vidimering till Hindersprövningen, det är folk som vi liksom känner har en betydelse nu i våran story. Vi är kompisar med honom på facebook också så kommer hålla kontakten såklart. 

Men iaf, dags att röra lite på mig kanske. Först tänkte jag jobba vidare på fotoboken till bröllopet (lite smakprov kommer nedan!), kanske beställa en kaffe till :) Uppdaterar mer snart!

Kram